Sicken dá...

Ska väl fixa gardinen idag eftersom det inget blev igår... Vill egentligen göra kakor oxå, men det får nog vänta.

Igårdårå (mycket gnäll):

Vovven Tea var hos min syster Frida, så jag fick mer tid för mig själv på morgonen. Iväg till träningen, och nej, som somliga tror så är inte sjukgymnastik något lallande på en matta... det är vad man gör det till... jag tränar hårt på gym och vill bli stark för att få mindre ont. Ett normalt pass: cyklar 15 minuter med ökad styrka (svetten ska lackas), kör blandade övningar mellan balans, styrka i ben, armar, rygg, mage m.m. Exempelvis lyfter jag i benpress 25kg 12*3ggr. Jag sitter inte och väntar tills jag orkar nästa omgång utan blandar armar och benövningar så att passet går fortare. Jag gör armhävningar och andra vanliga övningar. Varför detta räknas som sjukgymnastik är för att övningarna är lämpade för mina problem och stärker där jag behöver bli starkare med tanke på; foglossning, carpaltunnelsyndrom, födsel och tiden efter födseln (då man lätt får ont i rygg pga. tunga lyft av barn och vagn mm.) Normalt tränar jag effektivt minst en timma, exl. ombyte, stretching osv. (Märks det att jag är trött på folk som förlöjligar mig när jag säger att jag tränar -Jamen du tränar ju sjukgymnastik, det är ju inte samma saaaaaak) Men igår körde jag ett kortare pass för att hinna med dagen.

Belönade mig själv med en efterlängtad sushi *Mmm* och 2 chokladbitar, ännu mer *Mmm*! Snabbt in i bilen igen och till MVC för läkartid. Försäkringskassan (när jag tänker och pratar om försäkringskassan går mina hjärtslag upp och rösten i fallsett. Få personer får höra om mina problem med försäkringskassan, framförallt därför att jag mår dåligt av att ens tänka på skiten).. i vart fall, försäkringskassan har tidigare sagt att jag måste skaffa ett till läkarintyg för att fortsätta sjukskrivningen (som ännu inte är godkänd), istället för att gå över på havandeskapspenning (som ÄR godkänd). Detta eftersom sjukskrivning går före havandeskapspenning... Snäll som jag är bokar jag en tid med läkaren och träffar miffot.

Ja miffot... En stolt herre som söker av mig med blicken med en blick som säger att han är förmer än mig. Han godtar inte att jag behöver ett nytt intyg och i princip anklagar MIG för problemet. Han tar telefonen och ringer upp FK, jag meddelar att det kan vara en kö på 150pers. före honom, men då han presenterar sig som docent "bla bla bla" så går han före i kön. Han kan inte beskriva problemet och jag får ta över telefonen med jubelidioten i andra änden. På FK förstår de inte vad jag vill ha reda på utan upplyser mig bara om MITT fall... Ja jag skiter i att ni ser att jag inte fått sjukskrivningen godkänd, vad jag vill veta är hur era allmäna regler är i de fall då man går från sjukskrivning till havandeskap, Vad går i första hand? Herregud... Hon kopplar mig till min kontakt, under tiden jag väntar på att hon ska ta emot samtalet informerar docent Miffo mig om att det allt är hans privata telefon jag sitter med. Jamen JAG bad dig inte att ringa upp... Så då jag frågar om han vill att jag ska lägga på, och det vill han. Samtidigt svarar kontakten på FK. Hon kan bara säga att hon tror hit och dit, men jag säger att jag behöver ett svar om hur det verkligen ska vara. Vad gäller? Ni måste ju ha regler i sådanna här fall? Hon får mitt telefonnummer för att ringa tillbaka.

Dr Miffo säger då till mig att sånthär har han inte tid med, och att jag får sitta i väntrummet för att invänta telefonsamtalet så kommer han ut sedan. (Återigen, det var INTE JAG som ringde upp.)

Men jag vill väl oxå veta nu när vi ändå shabblat så länge. Kontakten på FK är inte den smartaste på jorden heller eftersom jag gång på gång undrar hur jag får veta om sjukskrivningen gått igenom och hon svarar på något helt annat som ex. om vi behöver mer grundläggande information om ditt tillstånd så återkommer vi. Öh, doh? Av ett långt osmidigt samtal får jag tillslut fram att: a) de kommer besluta nu i veckan om sjukskrivningen ska godkännas eller ej eller om de behöver mer underlag för ett beslut. b) att vid ett godkännande kommer jag se resultatet genom att pengar kommer in på kontot (jag trodde ju att man bör få ett samtal eller papper skickat) c) att jag kan själv välja att ta HP eller sjukskrivning tiden ut. Dessutom efter mycket om och men att: d) jag kan ge denna kontakt jag pratar med på en gång mitt godkännande om att jag vill ha HP genom luren helt enkelt.

Så då väntar jag på Dr Miffo att komma ut. Patienten efter mig kommer ut och går hem. Jag väntar. Han kommer ut, undviker min blick och knackar på någon annan dörr. När han är påväg tillbaka till sitt rum hejdar jag honom bara för att ge honom den info jag fått; han visar mig in till sitt rum och sätter sig, jag står, och ger honom infon och tänker bara gå eftersom jag inte behöver hans hjälp mer. Då ska han såklart ta i hand och klappa om mig... - Ja sedär, så mycket jobb för så lite resultat, säger han. Vilka överlägsna svin det finns... Det är ju JAG som har problem med försäkringskassan, inte HAN.

Meeen, mina arga stampande steg därifrån lättade lite då jag insåg att jag nu går på HP! =) När jag kan förvänta mig att dessa pengar kommer in på kontot var någon kontakten på FK inte uppgav även om jag frågade.

In i lilla woffen (bilen) och samtidigt som jag kör informera Frida om att jag kommer förbi hennes jobb och hämtar x-nyckel så att jag kan plocka upp min vovve. Hit och dit och en tur med Tea. In i bilen med oss båda och snabbt (tänkte jag skriva men det tog sin tid) in på Hornbach för att köpa en massa roliga (tycker jag!) prylar till gardinen jag ska sy... Syl, trälist, mattejp, krokar och ringar. Butiken är gigantisk och jag tycker det är så roligt att lalla runt där med alla prylar som man inte behöver! :-) Tyvärr tog kraften i bäckenet slut så det var bara att ge upp och åka hem till en stackars Sambo, som det första han får höra är hur idiotiskt läkaren och FK betett sig.

Jag mölade i mig mat hela kvällen: chorizokorv i bröd (vid Hornbach), apelsin, äpple, fil och flingor och en stor skål med hemmapoppade popkorn tillsammans med jos (magen måste ha undrat över denna knasiga blandning)... Men tack vare det fick jag knappt några sura uppstötningar i vart fall!

Stackare som läst inlägget. Det var mest för att skriva av mig, för min egen skull. Idag är en annan dag och pysseldags!

Kramar